ESO:s samtal om skolan

På väg mot konsensus i skolpolitiken?

–Staten måste ta ett större ansvar för finansieringen av skolan, så att resurser går dit de bäst behövs. Vi måste också se till att alla skolor får ett mer blandat elevunderlag än de har idag. Det sa utbildningsminister Gustav Fridolin på ESO:s seminarium om skolan den 12 januari.

FridolinochNilsson_beskuren

En rad ledande skolforskare och praktiker deltog i samtalet, som handlade om allt från de stora systemfrågorna och skolans organisation till pedagogikens och klassrumsmiljöns roll för resultaten. Kristiina Volmari, undervisningsråd i Finland, pekade på viktiga skillnader mellan den svenska och finska skolan.
– I Finland gör vi inga stora policy-shiften när det kommer en ny regering eftersom vi är överens om utbildningsfrågorna – de är icke-politiska. När vi reformerar läroplanerna låter vi det ta tio år. Lärare och rektorer behöver arbetsro och det gäller att styra med lätt hand, baserat på tillit och förtroende. Ni i Sverige mäter mycket och offentliggör de data ni har. I Finland tar vi bara stickprov, håller på resultaten och är helt emot ranking av skolor.

Helena Holmlund, docent vid IFAU, betonade istället hur viktigt det är att skolreformer genomförs på ett sådant sätt att de kan utvärderas. Som det är nu, menade hon, är det svårt att dra några säkra slutsatser kring vilken roll till exempel kommunaliseringen och det fria skolvalet har haft för elevernas resultat. Professor emeritus Leif Lewin menade dock att kommunaliseringen spelat stor roll för elevernas resultatförsämring och att det finns en målkonflikt mellan politikernas önskan att styra och lärarnas möjlighet att undervisa:
–Skolan blev det första tillämpningsområdet för styrformen New public management , men man underskattade grovt kostnaderna för utvärdering. Resultatet blev ett utvärderingsmonster, där lärarna bands till datorn för dokumentation och administration istället för att undervisa.

Brobacke Holmlund och Lewin

Professor Magnus Henrekson kallade det svenska skolsystemet ”korrupt” eftersom skolor i princip kan sätta vilka betyg de vill – trots att betygen ligger till grund för elevernas möjligheter att komma in på högre utbildningar. Han betonade också vikten av gedigna baskunskaper och bra lärare, som gör som de gjorde förr i tiden: lär ut.
–I Sverige fick vi 1994 en läroplan som säger att kunskap inte kan överföras utan att läraren ska stå bredvid och handleda. Det är helt fel! Vid sexton, sjutton års ålder kan barn nå de insikter som Einstein hade – om de har en riktigt bra lärare. Men måste de uppfinna hjulet själva kommer de inte särskilt långt.

Både Gustav Fridolin och skoldebattören och författaren Per Kornhall menade att debatten om den svenska skolan på senare tid ändrat karaktär, från att ha varit bred och spretig till att utmärkas av allt mer konsensus. Flera deltagare påpekade till exempel vikten av lugna klassrumsmiljöer – Gustav Fridolin talade om ledarskapets roll för att skapa lugn och ro i klassrummet och Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap, sade att barn med koncentrationssvårigheter är de som är mest känsliga för stökiga miljöer. Robert Clark, rektor vid Internationella engelska skolan i Enskede, tog upp hur viktigt det är med samsyn kring vilka faktorer som skapar en bra skola.
–Brist på konsensus är det största hindret mot att gå vidare och skapa den skola vi alla vill ha. Så kallad ”school-effectiveness”-forskning är ovanlig, men viktig, eftersom den kan visa gemensamma nämnare för en bra skola.

Hela seminariet och en lista över samtliga paneldeltagare går att se här: