Sammanfattning av seminariet ”En lysande reform?”

För 30 år sedan var Sverige en pionjär på elmarknadsområdet. Med inspiration från Norge och Storbritannien genomfördes en omfattande avreglering av elmarknaden, och Sverige blev därmed ett av de första länderna att införa en konkurrensutsatt elmarknad. Reformen syftade till att öka konkurrensen, effektivisera resursutnyttjandet och ge konsumenterna större valfrihet, samtidigt som elnäten fortsatt reglerades som naturliga monopol.

Med anledning av att det i år är 30 år sedan avregleringen arrangerade ESO seminariet En lysande reform? för att diskutera vad som fungerat väl, vilka utmaningar som återstår och hur framtidens elsystem ska utformas. Seminariet var indelat i tre block som behandlade dåtid, nutid och framtid.

Dåtid: Från avreglering till europeisk integration

Seminariet modererades av Bo Diczfalusy, som inledde med att återge bakgrunden till avregleringen av elmarknaden. Förhoppningen var att ökad konkurrens skulle driva fram innovation, teknisk utveckling och investeringar, vilket i sin tur väntades leda till nya tjänster, aktörer och affärsmodeller på elmarknaden. Avregleringen genomfördes i en tid då Sverige hade ett nära och välfungerande samarbete med de övriga nordiska länderna på elmarknaden. Diczfalusy betonade att Norden i dag ofta refereras till som en av världens mest integrerade elmarknader.

När Sverige så småningom blev medlem i EU och den svenska elmarknaden successivt integrerades med övriga Europa har Sverige behövt anpassa sig till europeiska förhållanden och beslut i EU. Cecilia Hellner, grundare av Hellner Energy och tidigare chef för Public and Regulatory Affairs på Vattenfall, berättade om hur ambitionen om en inre marknad under 1980- och 1990-talen efter hand också kom att omfatta energiområdet. Som en särskilt viktig milstolpe lyfte Hellner fram Lissabonfördraget, som antogs 2009. För första gången fick EU en rättslig grund att driva energifrågor som en gemensam angelägenhet och som ett eget politikområde, vilket lade grunden för den omfattande regelutvecklingen på energiområdet som följde under 2010-talet.

Sverige har således kommit att bli en alltmer integrerad del av den europeiska elmarknaden. Enligt Mikael Odenberg, tidigare försvarsminister (M) och tidigare gd för Svenska kraftnät, är just den nordiska och europeiska integrationen en av elmarknadsreformens stora framgångar, trots att elhandel över nationsgränserna ofta har ifrågasatts i den allmänna debatten.

– Jag tillhör dem som tror att den här integrationen i Norden har inneburit väldigt stora välfärdsvinster. Det har gjort det möjligt för oss att nyttja våra samlade produktionsresurser, till gagn för både samhällsekonomi och miljö. Det gäller också i ett europeiskt perspektiv. Handel över gränserna bidrar till välfärd och svensk elproduktion är en framgångsrik svensk exportindustri, menade Odenberg.

För att knyta ihop dåtidspasset beskrev Anne Vadasz Nilsson, tidigare gd för Energimarknadsinspektionen, ytterligare en fundamental del av avregleringen: elnäten. Hon konstaterade att regleringen av elnäten har förändrats flera gånger genom åren, men att den fortfarande präglas av stora utmaningar. Enligt Vadasz Nilsson uppstod en del av de grundläggande problemen redan från början. I ellagen fastslogs att konsumenterna skulle ha skäliga priser samtidigt som företagen skulle ges möjlighet till skälig avkastning, men det fanns inte något tydligt regelverk för hur dessa intressen skulle vägas mot varandra. Till följd av detta har regleringen återkommande behövt omprövas och anpassas genom nya regler och metoder. Resultatet har blivit flera omtag, vilket har kostat både tid och pengar, samtidigt som avvägningen mellan konsumenternas och företagens intressen fortfarande är en omstridd fråga.

Nutid: Ett elsystem under förändring

Bild: ESO.

Johan Bruce, verksamhetsansvarig på SKGS, inledde nulägesblocket genom att redogöra för industrins behov av stabil elförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Det totala elpriset består dock av betydligt mer än priset på den förbrukade elen – även skatter och andra avgifter bidrar till att göra el till en stor utgiftspost för industrin.

Vidare konstaterade Bruce att elmarknaden har blivit alltmer finfördelad. Elområdena har bidragit till att öka transparensen, men har samtidigt gjort marknaden mer komplex och mindre förutsägbar. Samtidigt menade han att elområdena är nödvändiga, särskilt då det finns strukturella flaskhalsar som inte kan byggas bort inom rimlig tid.

Helen Forslind, chefsekonom på Villaägarnas Riksförbund, belyste elmarknaden ur hushållens perspektiv. Hon ifrågasatte att en stor del av ansvaret för elsystemets utmaningar läggs på konsumenterna och menade att debatten ofta kretsar kring hur hushållen ska anpassa sin elanvändning till framtida effektutmaningar. Forslind framhöll även att elanvändningen väntas öka betydligt under de kommande åren, vilket kommer att kräva stora investeringar i både elnät och elproduktion. Detta är en stor samhällsutmaning som kräver en större diskussion om hur kostnaderna ska fördelas.

– Vi måste prata om vem som ska bära vilka kostnader. Skälet att vi behöver prata om det är för att det ska vara rättvist och att det ska ge korrekta prissignaler så att investeringarna hamnar där de ska hamna, betonade Forslind.

Forslind knöt även an till den tidigare diskussionen om handel och betonade att även om handel mellan länder skapar vinster på samhällsnivå så gynnas vissa grupper mer än andra. Hon menade att alla tjänar på handel, både det exporterade och det importerade landet, men inom landet finns det vinnare och förlorare. För det exporterade landet är vinnarna de som producerar elen och förlorarna de som konsumerar elen, vilket är en fördelningsfråga som måste beaktas.

Elmarknaden står alltså inför betydande utmaningar, inte minst när elanvändningen förväntas öka kraftigt de kommande åren. Åsa Pettersson, vd för Energiföretagen, tog vid och diskuterade huruvida Sveriges energisystem kommer att kunna möta framtidens behov. Hon lyfte fram tre stora drivkrafter bakom omställningen: klimatet, säkerheten och konkurrenskraften.

Enligt Pettersson handlar omställningen både om att nå klimatmålen och om att stärka energisäkerheten genom att minska beroendet av fossila bränslen. Hon betonade att de stora geopolitiska konflikterna ytterst handlar om tillgången till fossil energi och att ett minskat beroende därmed också kan stärka energisäkerheten. Samtidigt behöver Sverige och EU säkerställa sin konkurrenskraft för att kunna jämföra sig med de stora ekonomierna USA och Kina. Även om förnybar energi på sikt är mer konkurrenskraftig och billigare än fossil energi, kräver omställningen stora investeringar, vilket innebär stora kostnader. Därför efterlyste hon tydligare ramverk för energipolitiken, liknande det som finns inom exempelvis försvarsområdet.

Thomas Tangerås, professor i nationalekonomi vid IFN och Mälardalens universitet, lyfte fram tre centrala utmaningar som den svenska elmarknaden står inför: att skapa långsiktiga investeringsincitament, att stärka elsystemets resiliens och att upprätthålla marknadens legitimitet. När det gäller elsystemens resiliens framhöll Tangerås att marknaden inte kan lösa alla utmaningar på egen hand. Han pekade särskilt på risken för avbrott och att nyttan av ett robust elsystem delas av alla. Försörjningstryggheten har därmed karaktären av en kollektiv vara, vilket riskerar att leda till underinvesteringar om ansvaret lämnas helt till marknaden.

Tangerås menade också att elmarknadens legitimitet kan utmanas när marknadens prismekanismer leder till strukturomvandling. Eftersom elen går till de aktörer som har högst betalningsvilja riskerar vissa verksamheter att trängas undan av andra. Som exempel lyfte han fram datacenter, som ofta har större möjligheter att vältra över ökade elkostnader på sina kunder än exempelvis en industri som producerar grönt stål till världsmarknaden. Detta är enligt Tangerås inte nödvändigtvis ett marknadsmisslyckande, utan snarare en konsekvens av att marknaden fungerar som den är tänkt. Frågan är då om utfallet uppfattas som legitimt.

Framtid: Hur möter vi morgondagens elbehov?

Bild: ESO.

Niclas Sigholm, grundare av konsultbolaget Sigholm, inledde det tredje passet på temat elmarknaden 2055. Sigholm beskrev den pågående och omfattande omställningen från fossil till förnybar energi i världen. Samtidigt framhöll han att Sverige står inför stora utmaningar och nya förpliktelser, exempelvis gentemot Nato, där energiförsörjningsfrågan ofta hamnar mellan olika politiska målsättningar. Sigholm betonade att det historiskt ofta har varit exogena faktorer, som oljekrisen på 1970-talet, som främst har drivit fram omställningarna i energisystemet. Mot denna bakgrund menade han att Sverige även år 2055 troligtvis kommer att bibehålla ett visst fossilt beroende.

– Det finns en politisk verklighet att förhålla sig till och som inte är helt lätt att förstå. Det är inte heller bara en svensk fråga utan stödet internationellt för fossila bränslen har snarare ökat än minskat i många länder, vilket gör situationen svårprognostiserad, menade Sigholm.

Vidare bedömde Sigholm att efterfrågan på el inte kommer stiga så mycket som prognostiserats. Samtidigt förutspådde han ett mer decentraliserat och dynamiskt elsystem, där antalet aktörer på elmarknaden kommer gå från att vara hundratals till att bli miljontals när AI-utvecklade agenter handlar el åt konsumenter. Enligt Sigholm kommer förmodligen både AI-utvecklingen och den nära kopplingen mellan ekonomisk utveckling och tillgång till el att fortsätta vara centrala frågor även framöver.

John Diklev, vd och grundare av energibolaget Flower som optimerar elhandel genom AI-integrerade system, lyfte perspektivet från innovations- och företagssidan. Diklev menade att elmarknaden och el inte är en marknad eller produkt som alla andra. Därför fyller staten två viktiga funktioner: att reglera marknaden och säkerställa strategiska reserver vid avbrott eller störningar i elsystemet. Enligt Diklev är politikens centrala uppgift att skapa så ”rena” prissignaler som möjligt för företagen på elmarknaden. Vidare menade han att statens tillvägagångssätt bör vara att skapa ett säkert system, men inte genom att subventionera priser eller utbyggnad av systemet. Han framhöll att Sverige har en historia präglad av innovation på elmarknaden och har därmed goda förutsättningar att bygga ett fenomenalt elsystem, trots dess komplexitet. I takt med att elsystemet blir alltmer komplext såg Diklev en viktig roll för framtidens innovatörer: att fungera som mellanhänder som kan hantera risker och omvandla avancerade prissignaler till enkla och användarvänliga produkter för konsumenter.

Jonas Tannerstad, chef för el och automation på ÖBO, gav en insiktsfull beskrivning av hur dagens elförbrukning i bostäder kan effektiviseras genom att integrera AI-agenter i det befintliga bostadsbeståndet och nuvarande system. Som exempel lyfte han fram ett värmesystem där AI-styrning av fjärrvärmeventiler har effektiviserat förbrukningen med 8–20 procent genom dygnet-runt-justeringar ledda av en AI-agent. Liknande möjligheter finns för bostäders elsystem. Genom molntjänster där elförbrukningen, fjärrvärme och energilagring kopplas samman kan bostadsområden uppnå systemnyttor där elförbrukningen kan effektiviseras och integreras med förnybara energikällor som solceller.

Tannerstad avslutade med att diskutera uppdelningen mellan de ”långa” och ”korta” näten, där de långa näten åsyftar elen som skapas ute i systemet genom vatten-, vind- och kärnkraft, medan de korta näten handlar om den lokala sammankopplingen mellan bostäder. Enligt honom finns det betydande potential i att utnyttja systemtjänster i de korta näten genom att minska elförbrukningen med hjälp av AI samt genom att producera, lagra och dela förnybar energi mellan hushåll.

Vi tackar alla deltagare på scenen och i publiken som bidrog till att göra seminariet aktuellt, intressant och välbesökt!

Läs mer om och se seminariet och presentationsbilder här.