Stora skillnader i digital kompetens bland svenska lärosäten

Coronapandemin ledde under våren till att universitet och högskolor hastigt fick ställa om till distansundervisning. Men kompetensen som krävs för att digitalisera högre utbildning är ojämnt fördelad bland de som undervisar. Det menar Kjell Nyman, författare till den nya ESO-rapporten ”Uppkopplad utbildning” som publiceras i dag.

– De tre huvudsakliga förklaringarna till detta är att undervisningen är traditionsbunden, tidsmässigt pressad och att den påverkas av en statusskillnad mellan forskning och undervisning, säger Kjell Nyman, författare till rapporten.

I rapporten kartlägger Nyman arbetet med att digitalisera undervisningen vid svenska universitet och högskolor och undersöker vilka utmaningar som lärosätena ställs inför. Förutom att förbättra högskolepedagogiken kan digitala verktyg skapa förutsättningar att nå både glest befolkade delar av landet och grupper som i dag inte söker sig till högre utbildning, men än så länge har det senare inte infriats. Visserligen har svenska lärosäten i många avseenden kommit långt i den digitala utvecklingen, men flera av de initiativ som tagits utnyttjas ännu i liten utsträckning.

– Exempelvis finns en mängd digitala lärresurser numera tillgängliga via nätet, men de är fortfarande rätt okända och dåligt utnyttjade, menar Kjell Nyman. Flera lärosäten står också utanför de nätverk som har skapats för att stödja digitaliseringsarbetet.

Det krävs ytterligare åtgärder, inte minst från statligt håll, för att högskolorna bättre ska kunna tillvarata digitaliseringens möjligheter. I rapporten presenteras förslag om att regeringen ska överföra medel från forskning till högskolepedagogisk utveckling och anslå medel för att utveckla nätverk för ökat samarbete mellan lärosäten.

För frågor om rapporten kontakta Kjell Nyman, tel. 070 166 09 84. För ytterligare information om ESO:s verksamhet, kontakta kanslichef Lena Unemo, tel. 08–405 82 80, eller besök expertgruppens hemsida www.eso.expertgrupp.se.