Sammanfattning av ESO:s seminarium om EU:s klimatpaket Fit for 55, del 3

”Fit for 55” är det mest omfattande paket med förslag på klimat- och energiåtgärder som EU-kommissionen någonsin lagt fram. Syftet med förslagen, som fortfarande förhandlas, är att uppfylla EU:s klimatlag och minska nettoutsläppen av växthusgaser med 55 procent till 2030 jämfört med 1990 och att nå klimatneutralitet 2050.

Den 21:a april ordnade ESO det tredje och sista seminariet i serien om Fit for 55. Seminariet behandlade markanvändning, förändrad markanvändning och skog (LULUCF) och modererades av Lars Hultkrantz, professor emeritus i nationalekonomi, tidigare ledamot i ESO:s styrelse. Vid seminariet presenterades förslagen, läget i förhandlingarna och vilka konsekvenserna för Sverige kan bli.

Magnus Nilsson, miljökonsult och klimatpolitisk analytiker, inledde seminariet med att presentera förslaget och hur det är tänkt att fungera. Som en del av den uppdaterade LULUCF-förordningen vill kommissionen se en högre ambitionsnivå för expansionen av de naturliga kolsänkorna i EU, vilka är nödvändiga för att uppväga utsläppen och nå klimatneutralitet, förklarade Magnus. Kommissionen föreslår att man sätter upp ett EU-mål för nettoupptag av växthusgaser inom LULUCF på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter senast 2030. För att bidra till detta gemensamma mål föreslås specifika nationella mål.

Magnus Nilsson

Varje år lagras stora mängder koldioxid i svensk skog och mark. 1990–2020 var nettoupptaget i genomsnitt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen, men variationen mellan år är stor. Förslaget nu är att Sverige ska öka nettoinlagringen till 47 miljoner ton per år till 2030, vilket är det största enskilda betinget i EU. Detta kan uppnås genom att till exempel minska uttaget av biomassa, restaurera våtmarker och öka tillväxten av skogen med hjälp av gödning.

Malin Kanth, klimatanalytiker på Naturvårdsverkets klimatmålsenhet, beskrev ramarna för klimatrapportering och vilka krav som ställs på den. Hon berättade bland annat att Naturvårdsverket rapporterar utifrån flera olika markkategorier; skogsmark, åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och övrig mark. Det man kan konstatera är att skogsmark, den typ av mark som upptar störst areal i Sverige, också är den typ av mark som lagrar mest koldioxid.

Malin Kanth


Björn Carlén, forskare vid miljöekonomiska enheten på Konjunkturinstitutet, gav sitt perspektiv på hur man i Sverige ska anpassa sig till förslaget, utifrån Konjunkturinstitutets senaste miljöekonomiska rapport. Han menade att det funnits en slagsida i svensk klimatpolitik, där fokus varit att minska utsläppen från fossila bränslen genom att växla över till bioenergi. Det har inneburit att samtidigt som de fossila koldioxidutsläppen minskat har de biogena koldioxidutsläppen ökat i motsvarande omfattning. När nu EU höjer klimatambitionerna och ställer högre krav på lagerhållning av kol i skog och mark måste Sverige hantera detta på ett kostnadseffektivt sätt.

Björn Carlén


Om Sverige inte kan nå sitt beting finns en möjlighet att inom landets gränser ”överprestera” inom ESR, den icke-handlande sektorn. Till exempel genom att minska utsläppen i transportsektorn mer än vad det nationella målet anger frigörs utsläpp som kan användas för att kompensera för minskad kolinlagring. På så sätt har Sverige möjlighet att antingen ta till åtgärder som syftar till att uppfylla betinget om ökad kolinlagring, eller att lösa ett underskott genom ytterligare utsläppsminskningar i andra sektorer, till exempel i transportsektorn. Björn Carlén är dock skeptisk till det sistnämnda.

– Eftersom vi redan har en kraftfull politik i transportsektorn är de billiga åtgärderna redan genomförda. Ytterligare åtgärder där skulle vara väldigt dyra, påtalade Björn Carlén.

Om man vill styra skogsbruket är en tydlig prissättning av både utsläpp och upptag av koldioxid viktig, menade Björn. Det innebär ett symmetriskt system där alla utsläpp beskattas lika, oavsett om ursprunget är fossilt eller biogent, och att upptag och lagerhållning av koldioxid belönas med en subvention.

Magnus Berg


Tongångarna från industrin var mindre entusiastiska. Skogsindustriernas näringspolitiska chef, Magnus Berg, uttryckte oro över den föreslagna uppdateringen av LULUCF-förordningen. Enligt Magnus, har grundbulten i den svenska klimatpolitiken länge varit att använda skogen för att åstadkomma klimatnytta. Han menade att minskad avverkning skulle generera flera negativa effekter i form av minskad klimatnytta, färre arbetstillfällen samt sämre möjligheter att tränga undan fossila alternativ. Därför anser han att man bör fortsätta med det nuvarande systemet för svenskt skogsbruk, som han menade har lyckats kombinera ökad avverkning och produktion med en stabil och hög kolsänka.

– På så sätt kan vi skapa mer klimatnytta. Nu riskerar vi att begränsa ett system som inte bara levererar klimatnytta utan som även medför andra nyttigheter i samhället och den insikten är inte ny, påpekade Magnus Berg.

Avslutningsvis gav Magnus Nilsson sin syn på vad Sverige kan göra för att uppfylla LULUCF-förordningen. Han instämde i att skogsbruk på lång sikt gynnar klimatet, men att det på kort sikt inte är ett realistiskt alternativ för att minska utsläppen.

– Att begränsa skogsavverkningen är den snabbaste, storskaliga åtgärden vi har för att få ner utsläppen. Förmodligen skulle detta leda till högre energi- och virkespriser, men samtidigt stärka den biologiska mångfalden, avslutade Magnus Nilsson.

Här kan du se seminariet i efterhand.