Klimatpolitik utan protester – är det möjligt?

Se seminariet i efterhand här:

Läs hela seminarieinbjudan med program.
Lyssna på seminariet här (extern ljudfil).
Bilder från seminariet hittar du här.

Redan 1991 införde Sverige koldioxidskatt som en del av den nationella klimatpolitiken. Trots att skatter i allmänhet inte är särskilt populära verkar koldioxidskatten vara något mindre impopulär än andra skatter. Det är emellertid inte ovanligt att styrmedel som kräver beteendeförändringar uppfattas som orättvisa och väcker motstånd. Både bränsleupproret i Sverige och de gula västarna i Frankrike var reaktioner på aviseringar om höjda koldioxidskatter.

I en ny rapport till ESO, Minsta möjliga motstånd, analyserar Niklas Harring och Sverker C. Jagers varför motstånd mot klimatpolitik uppstår och hur acceptansen för klimatpolitiska styrmedel kan öka.

Vid seminariet presenterar författarna rapporten och två experter kommenterar den. Därefter följer samtal mellan författare och kommentatorer. Frågor som kommer att diskuteras är till exempel:

• Varför är det viktigt att klimatpolitiska styrmedel accepteras av medborgarna?
• Kan ekonomisk kompensation och annan fördelningspolitik öka acceptansen för klimatpolitiken?
• Hur mycket kan ökad kunskap, kommunikation och information bidra till att mildra motståndet?

Vid seminariet medverkar bland andra:

Helena Dyrssen, statssekreterare åt Romina Pourmokhtari (L)
Niklas Harring, rapportförfattare
Runar Brännlund, professor emeritus och ledamot i Finanspolitiska rådet
Sverker C. Jagers, rapportförfattare
Victoria Wibeck, professor och ledamot i Klimatpolitiska rådet
Lena Unemo, kanslichef i ESO, modererar seminariet.